Demokrati eller diktatur?

När min vän Shilan tog studenten i år gav jag henne en T-shirt. På den hade jag skrivit av något hon sa en gång: "I was with president Bush before the invasion, and I'm still with him now".

Jag anade väl att det skulle vara lite smått provocerande och uppseendeväckande, speciellt här i Republikan- och Bushhatande Sverige. Sedan hon fick den har hon haft på sig den två gånger. Båda gångerna stirrade folk, de pekade och viskade när hon gick förbi. Något annat skulle man kanske inte vänta sig.

Men: att en i två mandatperioder demokratiskt vald president i USA väcker sådana upprörda känslor är anmärkningsvärt. För hur många reagerar så häftigt när de ser Che-tröjor lite här och var? Tröjor med en marxistisk revolutionär mördare på är mer accepterade än de med en demokratiskt vald president.

Säga vad man vill om Bush och hans politik. Men all denna avsky och motvilja mot honom i synnerhet och USA i allmänhet är bortom alla proportioner. Anti-amerikanism är vad det är. Det är en dogm, och en väsentlig del av vänsterns ideologi. Diktaturer kan vara bra, så länge de är socialistiska. Men när det handlar om USA tar det hus i helvete. USA representerar allt ont här i världen och är det mest avskyvärda landet på planeten.

Den självklara frågan infinner sig: Hur kan det vara det, med tanke på alla världens diktaturer? Det kan det visst vara. Diktatur kan vara bättre än demokrati. Fråga bara vänsterpartiets partistyrelse.

Och det ska vara ett demokratiskt parti...

Det konservativa folkhemmet

Istället för att försöka analysera och ta itu med verkliga problem försöker vissa vänsterskribenter måla upp en bild av ett nyliberalt maktövertagande/statskupp. Exempelvis här. Att en borgerlig regering vid makten ses som en statskupp visar hur normativ socialismen, och socialdemokratin verkligen är i Sverige.

Som Marita Ulvskog sa efter förlusten i valet 1976: “Det kändes som en statskupp!”

Det var så mycket bättre förr, man vill tillbaka till det gamla "folkhemmet". Allt är borgarnas fel och "överklassen" är källan till allt ont här i världen. Folkhemsnostalgikerna är vår tids konservativa. De ser helst att vi skulle vrida tillbaka tidsmaskinen 40 år. Alla förändringar som ändrar på det kära folkhemmet ska bekämpas till varje pris.

Vadå statskupp? Vänstern visar som vanligt sitt förakt för att folk inte skulle kunna tänka själva eller veta sitt eget bästa. För nu var det ju så att en majoritet röstade för Alliansen. I ett demokratiskt val. Vänstern kanske borde besöka någon av alla diktaturer som de vurmar för och uppdatera sin bild av vad demokrati är.

Och var kommer nyliberalismen in i bilden? Alliansregeringen har under sina två år vid makten inte genomfört något som kan beskrivas som nyliberalt. Tvärtom, den svenska modellen får inte till något pris hotas.

Faktum kvarstår: Sverige är ett stort socialdemokratiskt kollektiv. Oavsett regeringsparti. Politikens mittpunkt är bredare än en sexfilig motorväg. En fil för varje riksdagsparti, förutom vänsterpartiet som håller till i vänstra vägrenen (heder åt dem för det). Alla vill vara där. Där råder konsensus om nästan precis allt det socialdemokraterna skapat under sina sisådär 70 år vid makten.

Nämligen det stora kollektivet. Folkhemmet. Där det är förbjudet att sticka ut genom att tjäna mer än någon annan. Där alla ska vara jämvärdiga, inte bara jämlika. Där staten ska sköta allt, trots att vi skulle kunna göra det bättre själva. Där skatterna är de näst högsta i världen, bara för att politikerna ska ha så mycket makt som möjligt. Där alla lösningar är gemensamma.

Det är så konservburkarna till vänster, mitten och höger vill ha det. Ett samhälle där individen hela tiden motarbetas, trots att motsatsen marknadsförs. Att ens hävda något annat eller påtala problemen med folkhemmet bemöts med ett ord: Nyliberal. I vänsterkretsar ett skällsord värre än till exempel rasist, homofob eller islamofob.

För att citera Per-Albin Hansson:
"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage."

Men vad fan, vem har hört talas om en familj där alla barn är identiska. Hur är det med de personer som desperat försöker ta sig in i huset? Som invandrare. Vad får de ut av folkhemmet, när de inte ens kan komma in?
För att inte nämna de barn i huset som inte gillar att deras föräldrar hela tiden ska bestämma allt åt dem. Vart ska de ta vägen?

Trevligt, åtminstone om du befinner dig innanför väggarna. Samt att du accepterar alla oskrivna regler, till exempel Jante.

Annars då..?

Barack Obama: The Child - The Messiah - The Obamessiah

Oavsett vad man tycker om Obama är det här så klockrent.



Bästa:
"In hospitals across the land, poeple were cured, even though they were un-insured."

Gott och blandat

Det kanske låter självklart och simpelt, men: vilken j*vla tur att vi människor är så olika. Det slog mig idag när jag hade stått och målat en panelvägg i sex timmar. Vilket skitjobb att vara målare! Eller vänta nu, det är ju bara min åsikt. För jag tror att åtminstone de flesta målare trivs med vad de gör.

Och vice versa: målaren kanske tycker att sitta och skriva, som jag gör nu, är pest och pina. Vad är det egentligen som gör att en person blir akademiker och en annan blir hantverkare? Och då pratar vi frivilliga val, utan yttre påverkan (även om man inte helt kan bortse från det).

En slutsats som man kan dra är att människor blir som lyckligast när de får göra sina egna val. Och i det avseendet är liberalismen så förträfflig. Detta då den bygger på tanken att varje människa är ett mål i sig och att individens frihet och egna val är det viktigaste som finns.

Kontrasten är stor till vänstern, speciellt ju längre ut på kanten man kommer. För känns det inte som att man genom att hela tiden tillämpa klassperspektivet stjälper mer än man hjälper? Att sorteras in i ett fack verkar begränsande. Kan vi inte först och främst låtas vara människor, istället för arbetar-, medel- eller överklass?

Fair and Balanced á la DN

"Chávez, mannen av folket, hade innan avresan till Europa lovat att krama om den strame aristokraten Juan Carlos."

Jag är ej intresserad av Per G Carlssons personliga åsikter angående Chávez. En saklig, objektiv rapport hade räckt gott och väl. Trodde faktiskt inte jag skulle behöva läsa sådant i DN, men jag får nog ompröva min bild av den tidningen.

Despotkrameri på bästa nyhetsplats.

Neo och Axess

För er som är intresserade av politik, kultur och samhälle (precis som jag) skulle jag vilja tipsa om två tidningar.

Först har vi Axess.
Finns alltid en massa intressant i varenda nummer. Allt från politik och juridik till kultur och språk. Oumbärlig idétidskrift, men texterna kan vara ganska tunga, så det gäller att vara koncentrerad.

Sedan Neo.
Magasinet med Sveriges snyggaste layout. Men Neo är definitivt inte bara yta. Liberal idétidskrift som tar upp de mest skiftande ämnen, men alltid med en liberal twist. Aftonbladets kulturredaktion hatar den, jag älskar den!

Läs!

Skilsmässa är ett rätt schysst påfund

Vissa går helt enkelt för långt. Till exempel den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. På dagens DN-debatt skriver de om sin önskan att folkhälsominister Maria Larsson ska starta en satsning på att få ner antalet skilsmässor.

Visst skulle man kunna säga att alla skilsmässor är ett sorts misslyckande. Men hur lyckat är det att två personer som inte älskar varandra längre lever tillsammans? Hur lyckliga är de personerna? Claphaminstitutet skriver att barnen inte lider av föräldrar som inte kära, och att endast där föräldrarna bråkar mycket är en skilsmässa bättre för barnen. Det tycker jag kan ifrågasättas, barn märker mer än man tror, och de märker säkert om föräldrarna inte är lyckliga och inte trivs med varandra.

Nog för att barnens perspektiv är viktigt. Men det handlar ju inte bara om dem, utan även vuxna människor, som har sina behov. Om jag inte är lycklig i en relation är det bättre att bryta upp och starta på nytt, i det långa loppet, även om det är fruktansvärt till en början.

Att Claphaminstitutet vill ha en strategi för att minska antalet skilsmässor låter mest som gammal moralkonservatism. Staten ska inte lägga sig i människors privata relationer, annat än i yttersta, yttersta nödfall. Att man går in och ut ur relationer är bara naturligt. För mig är det inte naturligt att vara trogen någon hela livet, ifall man inte älskar den personen. Visst ska man försöka laga en relation som knakar i fogarna, men det ska ske på eget initiativ. Inte genom pekpinnar från staten.

Vuxna människor kan göra sina egna val. Låt dem göra det.

FRA-debatten fortsätter

FRA-frågan blir allt svettigare för regeringen. På dagens DN-debatt skriver femton borgerliga politiker från samtliga allianspartiern att de startat ett nätverk mot FRA-lagen. De uppmanar regeringen att riva upp lagen redan innan den träder i kraft.

Gruppen har helt rätt i den kritik de framför. De som är för lagen har inte kunnat deifiniera vilka de "yttre hoten" mot rikets säkerhet egentligen är. Rättssäkerheten är obefintlig, man frångår principen att den personliga integriteten enbart kan kränkas vid brottsmisstanke. Man har inte möjlighet att få veta om man blivit avlyssnad och i så fall få kompensation för det.

Som kritikerna skriver är det inget fel på lagens intentioner. Staten finns till för att försvara medborgarna från inre och yttre hot. Men om man går så långt för att skydda friheten från yttre hot, är risken stor att man avskaffar friheten inifrån. Självklart kommer inte alla mejl läsas av FRA, eller alla samtal avlyssnas. Men att möjligheten finns, för ett fåtal personer inom FRA, är illa nog.

Det är beklagligt att de borgerliga riksdagsledamöterna inte stod upp för det här tidigare. Men det är ändå bättre att nu inse sina misstag. Bättre sent än aldrig. När regeringens tilläggsproposition ska röstas om i riksdagen i höst har de åter en chans att stå up för de liberala grundvärderingarna. Riv upp lagen och tillsätt en ny, ordentlig utredning. Sverige behöver försvaras, men inte med de här metoderna, till priset av mindre frihet.

En robot löser alla problem

I framtiden ska robotar kunna tillgodose alla våra behov, i alla fall om man ska tro forskare. Robotarna ska kunna ersätta människor fullt ut. De ska fungera som sällskap, både emotionellt och sexuellt, förutom för rent praktiska ändamål. Frågan är om man inte måste programmera om människorna också. Nåväl, jag har aldrig mött en mänsklig robot, men vill jag få komplimanger av en dator som är programmerad att vara snäll mot mig? Det kommer liksom inte kännas så äkta.

Men vill vi verkligen att robotarna ska bli så mänskliga som möjligt? Börjar genast tänka på valfri sci-fi-film där det gått aningen för långt. Men då kanske ensamma män kan köpa en robot istället för en prostituerad, osagt om det är bra eller dåligt... och vad som kommer vara mest socialt stigmatiserat. Äldrevården har ju nämts som potentiell marknad för robotarna. På äldre dar spelar väl sällskapet inte så stor roll, så länga man inte är helt ensam. Eller räknar vi kallt med att åldringarna är alltför senil-dementa för att märka något? Framtiden håller svaren...

Dock var det första som slog mig: vilken våt dröm det måste vara för idealistiska socialister. Nu kan de ta jämlikhetstanken ett steg längre, till att omfatta all sorts social gemenskap. Från den ensamme torsken till den ensamstående mamman, alla behöver en robot. Det enda som krävs är skattepengar. Och överklassen delar säkert med sig av sina rikedomar för andras välbefinnande.

Robot för alla - en mänsklig rättighet!

Jordbruksstöd

EU-komissionen har gett klartecken till en miljard euro i stöd till Afrikas bönder. Dubbelmoralen finner inga gränser. Stödet till de egna, främst franska bönderna ligger på 43 miljarder euro (2005). De afrikanska bönderna har ingen chans på den europeiska marknaden. Överskottet som produceras i EU dumpas i Afrika. Ett synnerligen effektivt sätt att slå ut de afrikanska bönderna.

Nu kommer alltså lite stöd som plåster på såren.

Hur skulle det vara att slopa alla dessa subventioner och låta världens bönder konkurrera på rättvisare villkor? Tyvärr är det nog långt kvar dit.

Arbetarklass?

Man lär sig något nytt varje dag, sannerligen! Tydligen definieras tjuvar också som arbetarklass nuförtiden. Ja, att stjäla är nog ett hårt och slitsamt arbete. Kanske är det arbetarklassens egna "omfördelare" som de menar? Överklassen för ju behålla alldeles för mycket av sina pengar idag. Nästan hälften!

Vänd dig till Revolutionära fronten nästa gång din cykel blir stulen.

"Regeringen måste nu backa om FRA-lagen"

På gårdagens DN debatt skriver sju tunga folkpartister att regeringen nu måste backa i FRA-frågan och göra om det hela från början.

FRA-debatten har inte lagt sig än och kommer garanterat inte göra det på ett bra tag, om någonsin. Fredrik Reinfeldt och regeringen försöker fortfarande vifta bort kritiken med att den kommer från extrema grupper eller från vänsterkanten, som försvarsminister Sten Tolgfors påstod. Allt beror på att folket inte "förstår" lagen, att den "missuppfattas".

Motståndet finns överallt på den politiska skalan, från höger till vänster. IT-experter, jurister, SÄPO m fl. har uttalat sig kritiskt mot lagen. Ändå är allt bara "missförstånd". Nu hörs allt mer kritiska och organiserade röster inom centern och folkpartiet. Bloggarna är fortsatt lika fräna i sin kritik.

Det går att retirera med hederna i behåll. Nu vore tidpunkten för regeringen att visa det. Gå tillbaka till ruta ett, börja om. Alliansen förlorar enormt mycket på det här. Att backa i frågan skulle kunna återställa lite av förtroendet. Det skulle visa på mogenhet. Alla gör fel. Nu är kanske dags att erkänna det också?

Sverige behöver en författningsdomstol

DN skriver:
Centrum för rättvisa har lämnat in ett klagomål riktat mot FRA-lagen till Europadomstolen i Strasbourg, där man begär att lagen ska få rättslig prövning.

Stiftelsen ser lagen som ett historisk steg mot statlig övervakning. Clarence Crafoord, chefsjurist på Centrum för rättvisa ser en lång rad brister med den nya FRA-lagen. Han menar att den är luddigt formulerad och därför snarlik den signalspaningslag från Storbritannien som underkändes av Europadomstolen för två veckor sedan.

Lagen drabbar den enskilda individen hårt, och gör honom eller henne rättslös, menar Crafoord.
Man får inte veta om man har blivit avlyssnad eller inte. Man har heller ingen rätt till rättslig prövning eller skadestånd om man blivit avlyssnad felaktigt. Det här krävs enligt Europakonventionen, säger Clarence Crafoord.

Detta är precis vad Sverige saknar - en författningsdomstol. I Sverige måste vi vända oss till EUs domstol för att kunna pröva lagar som våra politiker stiftar. En viktig del av demokratin är att medborgarna har någonstans att vända sig när de tycker något är fel. Politikernas jobb är att stifta lagarna, men det måste också finnas instanser där de kan prövas mot våra grundlagar.

Det är en demokratisk brist att vi inte har en författningsdomstol. Allianspartierna och miljöpartiet är överens om att det är nödvändigt. Alliansregeringen skulle skriva in sig i historieböckerna om man drev igenom det. Men Fredrik Reinfeldt har sagt att om inte sossarna är med på det, kommer inget hända. Där behöver han tänka om. Författningsdomstol behövs. Det skulle minska politikernas makt och öka medborgarnas. Något sossarna uppenbarligen inte vill.

FRA-lagen visar att den behövs. Politikerna gör inte alltid rätt. Då måste en oberoende domstol kunna rätta dem.

Järnvägens framtid

Under maj månad var hela 30 % av X 2000-tågen försenade. Det är en ökning med 7 % jämfört med början av året. Värst är det på Södra stambanan där 39% av tågen var försenade. Situationen för järnvägen är ohållbar idag. Tåg är bland de mest miljövänliga transportsätten och tågen har fått ett uppsving i och med klimatdebatten. Men järnvägsnätet fungerar dåligt, och marknaden likaså. Förseningar är vardagsmat, priserna hålls uppe av SJs oligopolställning.

Vi måste hitta andra lösningar än de som finns idag. En god början vore att stycka och sälja ut SJ, och släppa marknaden helt fri för för andra tågbolag. Sverige behöver en utbyggnad av järnvägen, speciellt sträckan Stockholm-Göteborg-Malmö. En snabbana där skulle vara samhället och ekonomin till stort gagn. Men det är tveksamt om staten har råd och är villig att betala kostnaden för en sådan utbyggnad. Det är då man ska ta hjälp av näringslivet. En sådan öppning kan vara på gång: Näringslivet visar hur lönsamma höghastighetståg blir.

Det är precis vad som behövs för att lösa problem av den här sorten - samverkan mellan stat och näringsliv. Höghastighetståg tillhör sam- och framtiden. Låt oss inte försitta den här chansen.

FN flata mot Mugabe

Ryssland och Kina har tillsammans med Libyen, Sydafrika och Vietnam stoppat utökade sanktioner mot Zimbabwe. DN skriver:

Omröstningen i säkerhetsrådet blev ett oväntat kraftfullt bakslag för USA och Storbritannien som tagit initiativ till en resolution som, om den antagits, skulle ha belagt Zimbabwe med ett vapenembargo och andra sanktioner samt banat väg för en FN-medlare.

Ryssland stödde ett tidigare uttalande där säkerhetsrådet fördömde våldsaktionerna i Zimbabwe och slog fast att det var omöjligt att hålla fria och rättvisa val.

Ryssland och Kina motiverar sitt ställningstagande med att situationen i Zimbabwe inte kan sägas utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet. Sanktioner är därmed en otillbörlig inblandning i landets inre angelägenheter.

När FN äntligen får tummen ur och tänker göra något för Zimbabwes folk och den politiska oppositionen, då är det det inte helt oväntat Kina och Ryssland som står i vägen. Det första en diktatur, det andra en "demokrati" utan yttrandefrihet och fria val. Jag är inte förvånad. Mer ofta än sällan är det de två som lägger sina veton när det handlar om aktioner mot diktaturer där befolkningen förtrycks.

Zimbabwe är inte en inre angelägenhet. Vi kan inte avsäga oss vårt ansvar bara för att förtrycket och mördandet sker långt bort från vårt tygga land. Vi har ett ansvar att göra allt i vår makt för att människor runtom i världen ska få vara fria och leva i demokrati. FN har blivit en maktlös arena för diverse diktaturer att visa upp sig på. Att två odemkratiska länder sitter i säkerhetsrådet är högst problematiskt.

FN kan inte göra mycket åt läget i Zimbabwe. Afrikanska Unionen har bara uppvisat flathet mot Mugabes regim. Just nu förs samtal mellan regimen och oppositionen. De kommer inte leda någonvart. Det går inte att diskutera och resonera med Mugabe och hans likar. En sådan maktgalen människa kommer aldrig lyssna på några som helst argument.

Det enda vi kan göra är att införa hårda sanktioner mot regimen. EU och USA kan göra det, utan FNs inblandning. Sanktioner innebär alltid att civilbefolkningen kan drabbas. Men när det gått så här långt verkar det vara den enda vägen. Just nu är inte militära aktioner aktuella, men det kan inte uteslutas i framtiden. I fallet Mugabe kan det visa sig vara lösningen.

Vi har ett ansvar för demokrati i världen.

Liberalism kräver assimilering - Dick Erixon

Dick Erixon skriver på sin blogg om hur assimilering är vägen mot en lyckad integration i ett nytt samhälle. Kan inte hålla med mer.

Självklart gäller det att anpassa sig när man kommer till ett nytt land. Det är en av nycklarna till att lyckas komma in i samhället. Det betyder inte att man ska överge all sin kultur och fira midsommar och jul om man inte vill. Men i Sverige gäller svenska lagar och normer. Då ska man vara berredd att acceptera dem också. Om inte de gäller i hela samhället kommer samhället sluta fungera.

It's as simple as that.

Invandring - ett måste

Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill under Frankrikes kommande sex månader som ordförandeland att EU enas om en gemensam immigrationspolitik. Han vill ha gemensamma regler för invandring och hur de som söker asyl. Sarkozy vill ha tuffare tag mot illegala invandrare och öka arbetskraftsinvandring av "speciellt kvalificerade" personer.

Frankrike har helt rätt i att det måste till samordning när det gäller immigrationsfrågor. Idag fördelas de asylsökande mycket ojämnt i unionen. Sverige, som är förhållandevis generöst med uppehållstillstånd, får ta emot mycket flyktingar. Likaså medelhavsländerna, där båtar med afrikanska flyktingar anländer med båt varje dag. Det är framförallt de senare som efterfrågar hårdare bevakning av gränser och tuffare regler.

Det riktigt problematiska är att det inte går att ta sig in i EU på något lagligt sätt. Så, om du vill skaffa dig ett bättre liv måste du låta dig smugglas in och hoppas på det bästa. Vi har kriminaliserat den enda transportvägen in, människosmuggling. Transportörsansvaret gör att t ex flygbolag hålls ekonomiskt ansvariga för personer som reser med dem in i Europa, men som sedan avvisas. Samtidigt som vi har fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital inom EU gör vi det allt svårare för människor utifrån att ta sig in.

Samtidigt som man vill göra det mer rättvist för medlemsländerna är det fel väg man tar. Europa och Sverige behöver mer arbetskraftsinvandring. Vi behöver fler invandrare, inte färre. Den svenska modellen är beroende av att att ett stort antal människor jobbar inom den offentliga eller offentligt finansierade sektorn. Sjukvård, äldrevård, barnomsorg. Om vi ska behålla den svenska modellen, med våra omfattande trygghetssystem behöver vi fler arbetsföra människor. Vår befolkning åldras. Vilka ska fylla igen luckorna?

Människor som kommer hit av fri vilja gör det för att skaffa sig ett bättre liv för sig och sina anhöriga. De är drivna och målinriktade och bidrar till vårt samhälle. Vad menar Sarkozy med "speciellt kvalificerade" personer? Tillhör t ex äldrevårdare den kategorin? För när vi svenskar allt mer ratar sådana yrken, det är då invandrarna behövs.

För dem är det en chans till ett bättre liv. Det är det för oss också.

Europa måste inse att det är vi som förlorar på att stänga in oss och bygga höga murar.

Man kan inte få allt

Är vi svenskar verkligen så bortskämda som vi gör sken av? I insändaren "Simmkunnig - en klassfråga?" upprörs signaturen "Fundersam skattebetalare" av det han tycker är hutlösa priser på ett badhus.

"Vår familj skulle alltså tvingas lägga­ ut 280 kronor för att ligga på en gräsmatta och ta ett dopp i utom­huspoolen. Till de 280 kronorna tillkommer naturligtvis utlägg för parkering, glass med mera."

Om det inte passar - låt det vara! Om 280 kr är för mycket, åk till ett utomhusbad. Personligen är priset för högt för min smak. Men det är ingen anledning att skriva arga insändare i en tidning. Priset ligger på den nivån av ett skäl: det kostar att driva badhus. Om man inte tycker det är värt pengarna avstår man och badar någon annanstans.

Det är så världen fungerar, vare sig man vill det eller ej.

"Ska utomhusbad på den kommunala badanläggningen behöva vara­ en klassfråga?
Att barnen ska få vattenvana och lära sig simma är ju en livförsäkring, men i arbetarkommunen Gävle så verkar detta endast vara förbehållet de med feta­ plånböcker!"

Jag undrar vem han/hon vill ska betala kalaset? Ska vi höja skatten ännu mer och låta folk som kanske aldrig badar finansiera deras badande? Och börjar inte "klassfråga" bli lite uttjatat?

Jag upprepar: tycker du att det är värt pengarna - go ahead. Om inte, gör något annat istället.

UPPDATERING:

I dagens tidning skriver badhuschefen att familjen fick betala fel pris. Det skulle ha varit 200 kr, inte 280.

2010?

Vilket parti ska jag rösta på 2010?
Den frågan ställer sig nog många av Sveriges liberaler idag. Samhället blir allt mer individualistiskt, människor vill inte sorteras in i kollektiv. Speciellt bland de yngre får den frihetliga ideologin allt större genomslag. Det borde med andra ord vara gyllene tider för de partier som företräder liberalismen. Tyvärr är det inte något jag märker särskilt mycket av.

Droppen som fick bägaren att svämma över var FRA-lagen. Mycket har sagts om den, men det tål att upprepas: den strider fullständigt mot de liberala och mänskliga grundvärderingarna att människor har rätten till ett privatliv och att få sin integritet skyddad från statlig insyn (och i värsta fall statliga övergrepp). Det går att stöta och blöta detta hur länge som helst, men med det vi vet om lagen idag kan vi slå fast att ingen vettig liberal borde kunna kan gå med på en sådan lag. För att citera, kommer inte ihåg vem: sommarlovet är ett utmärkt tillfälle för dem att läsa några liberala klassiker och begrunda vad de röstat för.

Överlag känner jag och säkert många med mig en stor besvikelse över Alliansen. Glädjen 2006 (då jag inte ens var särskilt politiskt engagerad) har förbytts i modlöshet. Var det inte häftigare än så här?

Försvann all framåtanda, alla visioner och alla värderingar så fort regeringen Reinfeldt äntrade Rosenbad? Eller är det kanske vi som är för kräsna? Men det är inte extremliberala reformer jag efterfrågar, bara kliv i rätt riktning. Men det är inte mycket förbättringar vi har fått i liberal väg. Man har tagit över en hel massa frågor från sossarna, så istället för friska fläktar får vi samma vanliga gamla skåpmat. ”Den svenska modellen är jättebra, arbetsmarknadsmodellen får vi absolut inte röra, kollektivavtalen ska vara oförändrade”.

Och när man talar om sådant trevligt som skattesänkningar handlar det om försvinnande små belopp, som inflationen och prishöjningar ändå käkar upp. Inte ens fastighetsskatten kunde de avskaffa helt, utan där blev det ännu en halvmesyr. Regeringen är minst lika klåfingrig och maktfullkomlig i sin detaljstyrning som sossarna. Subventioner hit, skattehöjningar dit, lite bidrag här och skattensänkningar där. Moderatkvinnornas förslag att sänka skatten för singelföräldrar kan gott illustrera det hela.

Istället för att som idag vara en marknad för särintressen önskar man att skattepolitiken kunde bli mer enhetlig. Sänk skatten så det märks, för alla. Låt människor få mer pengar i plånboken att bestämma över. Sänkt skatt gynnar alla som vill få mer makt i sitt liv, oavsett om man tjänar 15- eller 100 000 i månaden. Är det verkligen för mycket begärt av en (liberal) högerregering? Sen vore det trevligt om regeringen gjorde det lättare för företagare, inte tvärtom, vilket den senaste tidens rapporter tyder på. När det blir sämre företagsklimat med en borgerlig regering vid makten är något alldeles galet. Och värnskatten. Hur länge ska vi vänta på att den ska avskaffas? Jag som är ung kanske får uppleva det under min livstid, om jag har tur.

Så, vad ska jag rösta på i mitt första val, 2010?

Jag har en känsla av att FRA-sveket inte kommer ha suddats ut ur mitt minne då, även om det politiska minnet brukar vara kort. Av den anledningen kommer det vara svårt att lägga en röst på folkpartiet, centern eller moderaterna. Även om Mona Sahlin leker populist och säger att hon ska riva upp lagen skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln om jag röstar på sossarna. Stollepartier som miljöpartiet eller vänstern går ju självklart inte.
Kristdemokraterna är alldeles för konservativa för min smak, även om Göran Hägglund verkar vara en trevlig prick. Så vad finns utanför ”riksdagsmarknaden” då?

Inget som rosar den precis. Feminisktiskt initiativ eller Sverigedemokraterna, där är kommentarer överflödiga. Piratpartiet? Nja, även om jag laddar ner en låt då och då, är det inte direkt mina hjärtefrågor de sysslar med. Liberala partiet, finns de fortfarande kvar? Det skulle kunna vara ett alternativ, även om de är lite för nyliberala för min smak.Vi får se om några livstecken syns till inför valet.

Det enda i regeringens arbete som verkligen står ut som positivt är Folkpartiets och Jan Björklunds skolpolitik. Jag känner hur det hugger till i magen vid blotta tanken på att låta sossarna leka rövare på skoldepartementet fler mandatperioder.

Det kanske blir en röst på alliansen ändå, även om det tar emot. Förkylning är bättre än magsjuka.

Paternalism

DN rapporterar att British Medical Association vill ha hårdare tag mot rökning på film:

För det första vill BMA instifta en ny lag som fastslår att alla filmer eller tv-program som skildrar rökning som något "coolt" måste föregås av en anti-rökning-kampanj. Vidare anser de att filmer som framställer cigaretter i positiv dager bör få 18-åldersgräns. Och historier där rökare figurerar borde, enligt BMA, innehålla fler dödsfall på grund av att rollfigurerna dragit på sig rökrelaterade sjukdomar.

- Regeringen måste agera nu för att begränsa unga människors exponering för positiva bilder av rökning, säger Vivienne Nathanson, chef för forskning och etik vid BMA, i ett pressmeddelande.

- Jag tycker att det är ett utmärkt initiativ, säger Margareta Haglund, tobaksexpert vid Statens folkhälsoinstitut. Det är inte extremt på något sätt, fortsätter hon. Vi vet ju att rökning dödar. Vi måste göra vad vi kan för att skydda nästa generation.

Jag förundras hela tiden över hur myndigheter och organisationer ska bestämma vad som är "bäst" för befolkningen, där det borde vara självklart att göra egna val. Om de vill opinionsbilda mot rökning, fine. Men när man vill stifta lagar som BMA föreslår går det alldeles överstyr. Förutom det uppenbart löjliga i att lägga in tobaksrelaterade dödsfall i filmer är det rätt obehagliga förslag. De vill begränsa filmskaparens konstnärliga- och yttrandefrihet bara för "den goda sakens skull" och förminskar ungas förmåga att fatta egna beslut.

Människor, även unga sådana, vet att rökning är farligt. Det är ett medvetet val att röka och opinionsbildning mot det ska inte gå via lagar. Att Haglund påstår att det inte är det minsta extremt är anmärkningsvärt. Jag har dessutom svårt att se att rökningen verkligen skulle minska med dessa åtgärder.

Paternalism av värsta sort är det, något jag önskar man kunde slippa i vår upplysta värld.