2010?

Vilket parti ska jag rösta på 2010?
Den frågan ställer sig nog många av Sveriges liberaler idag. Samhället blir allt mer individualistiskt, människor vill inte sorteras in i kollektiv. Speciellt bland de yngre får den frihetliga ideologin allt större genomslag. Det borde med andra ord vara gyllene tider för de partier som företräder liberalismen. Tyvärr är det inte något jag märker särskilt mycket av.

Droppen som fick bägaren att svämma över var FRA-lagen. Mycket har sagts om den, men det tål att upprepas: den strider fullständigt mot de liberala och mänskliga grundvärderingarna att människor har rätten till ett privatliv och att få sin integritet skyddad från statlig insyn (och i värsta fall statliga övergrepp). Det går att stöta och blöta detta hur länge som helst, men med det vi vet om lagen idag kan vi slå fast att ingen vettig liberal borde kunna kan gå med på en sådan lag. För att citera, kommer inte ihåg vem: sommarlovet är ett utmärkt tillfälle för dem att läsa några liberala klassiker och begrunda vad de röstat för.

Överlag känner jag och säkert många med mig en stor besvikelse över Alliansen. Glädjen 2006 (då jag inte ens var särskilt politiskt engagerad) har förbytts i modlöshet. Var det inte häftigare än så här?

Försvann all framåtanda, alla visioner och alla värderingar så fort regeringen Reinfeldt äntrade Rosenbad? Eller är det kanske vi som är för kräsna? Men det är inte extremliberala reformer jag efterfrågar, bara kliv i rätt riktning. Men det är inte mycket förbättringar vi har fått i liberal väg. Man har tagit över en hel massa frågor från sossarna, så istället för friska fläktar får vi samma vanliga gamla skåpmat. ”Den svenska modellen är jättebra, arbetsmarknadsmodellen får vi absolut inte röra, kollektivavtalen ska vara oförändrade”.

Och när man talar om sådant trevligt som skattesänkningar handlar det om försvinnande små belopp, som inflationen och prishöjningar ändå käkar upp. Inte ens fastighetsskatten kunde de avskaffa helt, utan där blev det ännu en halvmesyr. Regeringen är minst lika klåfingrig och maktfullkomlig i sin detaljstyrning som sossarna. Subventioner hit, skattehöjningar dit, lite bidrag här och skattensänkningar där. Moderatkvinnornas förslag att sänka skatten för singelföräldrar kan gott illustrera det hela.

Istället för att som idag vara en marknad för särintressen önskar man att skattepolitiken kunde bli mer enhetlig. Sänk skatten så det märks, för alla. Låt människor få mer pengar i plånboken att bestämma över. Sänkt skatt gynnar alla som vill få mer makt i sitt liv, oavsett om man tjänar 15- eller 100 000 i månaden. Är det verkligen för mycket begärt av en (liberal) högerregering? Sen vore det trevligt om regeringen gjorde det lättare för företagare, inte tvärtom, vilket den senaste tidens rapporter tyder på. När det blir sämre företagsklimat med en borgerlig regering vid makten är något alldeles galet. Och värnskatten. Hur länge ska vi vänta på att den ska avskaffas? Jag som är ung kanske får uppleva det under min livstid, om jag har tur.

Så, vad ska jag rösta på i mitt första val, 2010?

Jag har en känsla av att FRA-sveket inte kommer ha suddats ut ur mitt minne då, även om det politiska minnet brukar vara kort. Av den anledningen kommer det vara svårt att lägga en röst på folkpartiet, centern eller moderaterna. Även om Mona Sahlin leker populist och säger att hon ska riva upp lagen skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln om jag röstar på sossarna. Stollepartier som miljöpartiet eller vänstern går ju självklart inte.
Kristdemokraterna är alldeles för konservativa för min smak, även om Göran Hägglund verkar vara en trevlig prick. Så vad finns utanför ”riksdagsmarknaden” då?

Inget som rosar den precis. Feminisktiskt initiativ eller Sverigedemokraterna, där är kommentarer överflödiga. Piratpartiet? Nja, även om jag laddar ner en låt då och då, är det inte direkt mina hjärtefrågor de sysslar med. Liberala partiet, finns de fortfarande kvar? Det skulle kunna vara ett alternativ, även om de är lite för nyliberala för min smak.Vi får se om några livstecken syns till inför valet.

Det enda i regeringens arbete som verkligen står ut som positivt är Folkpartiets och Jan Björklunds skolpolitik. Jag känner hur det hugger till i magen vid blotta tanken på att låta sossarna leka rövare på skoldepartementet fler mandatperioder.

Det kanske blir en röst på alliansen ändå, även om det tar emot. Förkylning är bättre än magsjuka.