Man kan inte få allt

Är vi svenskar verkligen så bortskämda som vi gör sken av? I insändaren "Simmkunnig - en klassfråga?" upprörs signaturen "Fundersam skattebetalare" av det han tycker är hutlösa priser på ett badhus.

"Vår familj skulle alltså tvingas lägga­ ut 280 kronor för att ligga på en gräsmatta och ta ett dopp i utom­huspoolen. Till de 280 kronorna tillkommer naturligtvis utlägg för parkering, glass med mera."

Om det inte passar - låt det vara! Om 280 kr är för mycket, åk till ett utomhusbad. Personligen är priset för högt för min smak. Men det är ingen anledning att skriva arga insändare i en tidning. Priset ligger på den nivån av ett skäl: det kostar att driva badhus. Om man inte tycker det är värt pengarna avstår man och badar någon annanstans.

Det är så världen fungerar, vare sig man vill det eller ej.

"Ska utomhusbad på den kommunala badanläggningen behöva vara­ en klassfråga?
Att barnen ska få vattenvana och lära sig simma är ju en livförsäkring, men i arbetarkommunen Gävle så verkar detta endast vara förbehållet de med feta­ plånböcker!"

Jag undrar vem han/hon vill ska betala kalaset? Ska vi höja skatten ännu mer och låta folk som kanske aldrig badar finansiera deras badande? Och börjar inte "klassfråga" bli lite uttjatat?

Jag upprepar: tycker du att det är värt pengarna - go ahead. Om inte, gör något annat istället.

UPPDATERING:

I dagens tidning skriver badhuschefen att familjen fick betala fel pris. Det skulle ha varit 200 kr, inte 280.