Det konservativa folkhemmet

Istället för att försöka analysera och ta itu med verkliga problem försöker vissa vänsterskribenter måla upp en bild av ett nyliberalt maktövertagande/statskupp. Exempelvis här. Att en borgerlig regering vid makten ses som en statskupp visar hur normativ socialismen, och socialdemokratin verkligen är i Sverige.

Som Marita Ulvskog sa efter förlusten i valet 1976: “Det kändes som en statskupp!”

Det var så mycket bättre förr, man vill tillbaka till det gamla "folkhemmet". Allt är borgarnas fel och "överklassen" är källan till allt ont här i världen. Folkhemsnostalgikerna är vår tids konservativa. De ser helst att vi skulle vrida tillbaka tidsmaskinen 40 år. Alla förändringar som ändrar på det kära folkhemmet ska bekämpas till varje pris.

Vadå statskupp? Vänstern visar som vanligt sitt förakt för att folk inte skulle kunna tänka själva eller veta sitt eget bästa. För nu var det ju så att en majoritet röstade för Alliansen. I ett demokratiskt val. Vänstern kanske borde besöka någon av alla diktaturer som de vurmar för och uppdatera sin bild av vad demokrati är.

Och var kommer nyliberalismen in i bilden? Alliansregeringen har under sina två år vid makten inte genomfört något som kan beskrivas som nyliberalt. Tvärtom, den svenska modellen får inte till något pris hotas.

Faktum kvarstår: Sverige är ett stort socialdemokratiskt kollektiv. Oavsett regeringsparti. Politikens mittpunkt är bredare än en sexfilig motorväg. En fil för varje riksdagsparti, förutom vänsterpartiet som håller till i vänstra vägrenen (heder åt dem för det). Alla vill vara där. Där råder konsensus om nästan precis allt det socialdemokraterna skapat under sina sisådär 70 år vid makten.

Nämligen det stora kollektivet. Folkhemmet. Där det är förbjudet att sticka ut genom att tjäna mer än någon annan. Där alla ska vara jämvärdiga, inte bara jämlika. Där staten ska sköta allt, trots att vi skulle kunna göra det bättre själva. Där skatterna är de näst högsta i världen, bara för att politikerna ska ha så mycket makt som möjligt. Där alla lösningar är gemensamma.

Det är så konservburkarna till vänster, mitten och höger vill ha det. Ett samhälle där individen hela tiden motarbetas, trots att motsatsen marknadsförs. Att ens hävda något annat eller påtala problemen med folkhemmet bemöts med ett ord: Nyliberal. I vänsterkretsar ett skällsord värre än till exempel rasist, homofob eller islamofob.

För att citera Per-Albin Hansson:
"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage."

Men vad fan, vem har hört talas om en familj där alla barn är identiska. Hur är det med de personer som desperat försöker ta sig in i huset? Som invandrare. Vad får de ut av folkhemmet, när de inte ens kan komma in?
För att inte nämna de barn i huset som inte gillar att deras föräldrar hela tiden ska bestämma allt åt dem. Vart ska de ta vägen?

Trevligt, åtminstone om du befinner dig innanför väggarna. Samt att du accepterar alla oskrivna regler, till exempel Jante.

Annars då..?