Paternalism

DN rapporterar att British Medical Association vill ha hårdare tag mot rökning på film:

För det första vill BMA instifta en ny lag som fastslår att alla filmer eller tv-program som skildrar rökning som något "coolt" måste föregås av en anti-rökning-kampanj. Vidare anser de att filmer som framställer cigaretter i positiv dager bör få 18-åldersgräns. Och historier där rökare figurerar borde, enligt BMA, innehålla fler dödsfall på grund av att rollfigurerna dragit på sig rökrelaterade sjukdomar.

- Regeringen måste agera nu för att begränsa unga människors exponering för positiva bilder av rökning, säger Vivienne Nathanson, chef för forskning och etik vid BMA, i ett pressmeddelande.

- Jag tycker att det är ett utmärkt initiativ, säger Margareta Haglund, tobaksexpert vid Statens folkhälsoinstitut. Det är inte extremt på något sätt, fortsätter hon. Vi vet ju att rökning dödar. Vi måste göra vad vi kan för att skydda nästa generation.

Jag förundras hela tiden över hur myndigheter och organisationer ska bestämma vad som är "bäst" för befolkningen, där det borde vara självklart att göra egna val. Om de vill opinionsbilda mot rökning, fine. Men när man vill stifta lagar som BMA föreslår går det alldeles överstyr. Förutom det uppenbart löjliga i att lägga in tobaksrelaterade dödsfall i filmer är det rätt obehagliga förslag. De vill begränsa filmskaparens konstnärliga- och yttrandefrihet bara för "den goda sakens skull" och förminskar ungas förmåga att fatta egna beslut.

Människor, även unga sådana, vet att rökning är farligt. Det är ett medvetet val att röka och opinionsbildning mot det ska inte gå via lagar. Att Haglund påstår att det inte är det minsta extremt är anmärkningsvärt. Jag har dessutom svårt att se att rökningen verkligen skulle minska med dessa åtgärder.

Paternalism av värsta sort är det, något jag önskar man kunde slippa i vår upplysta värld.